Vår familj hamnade i Dublin när Daniel tog ett jobb på animationsstudion Brown Bag Films, och jag och barnen hängde med över. Eller pendlade får vi kan kalla det för och det har blivit en hel del resor mellan Irland och Sverige.

fredag 27 juli 2012

Lite stan och lite en Seine

Daniel, Otis, Thelonious och Selma i shoppen för jättekuddar

Selma loungar

Otis och Selma på Henry Street

Bästa barhänget:  Café en Seine
Selma, Otis, Thelonious och Daniel

Linda och Elin

Tåget går - Otis, Selma och Thelonious

Selma med Linda, Otis och Daniel

onsdag 25 juli 2012

Tillbaka på kasernen

Vi åkte och gick till museet för dekorativ konst på gamla militärbarackerna vid Museum. Bäst för barnen är de stora ytorna. Bäst för mig är den fantastiska smyckesamlingen. Jag må inte bära mycket i den vägen själv numer men ack vad mycket roligt det finns fantisera om. Av hästhår, i form av små fartyg och blanksvarta begravningssmycken, oj oj.

Glass! - Pija, Elsa, Otis och Thelonious


Thelonious

Elsa, Otis och Thelonious

Thelonious i Temple Bar

lördag 21 juli 2012

Marlay Park

Denna lördag var en riktig sommardag och vi passade på att ta oss bort till Marlay Park. Ett ställe vi hört mycket om men inte kommit till tidigare. Mest på grund av att det tog sin lilla tid att vandra dit.

Parken är väldigt fin. Vi såg bara en liten bråkdel av den men hoppas på att komma tillbaka. Kanske främst på grund av miniatyr järnvägen med ett ånglok som barn fick åka med på. Thelonious må ju vara det mest tågintresserade barn jag vet om men han är också det mest egensinniga barn jag vet om och när vi väl hittat fram till det lilla tåget idag, och sett det matas med kol, så ville han inte åka. Men jag tror att nästa gång vi tar oss dit kommer han att vara mer förberedd och kanske våga sig på en tur. (Otis ville gärna, gärna, men vi var osäkre på om han verkligen skulle sitta kvar ett helt varv utan att trilla av så det fick vara.)

Här ska också finnas bra lekparker men de hann vi inte heller till (avstånden är ganska stora i Marlay Park) så dem får vi också spara. Men vi hann med något mycket ovanligare; ett alvträd. En bit in i parken finns ett Fairy Tree med knappt dolda dörrar och fönster. Trädet var mer av ett konstprojekt än ett urålderligt vårdträd men det hindrade inte att folk har satt upp en massa gåvor och lappar med önskningar.

Falafel på Marlay Park Farmers Market

Daniel, Otis och Thelonious i gräset framför Marlay House


Thelonious håller Otis på lämpligt avstånd från de inburade hönorna

Stigfinnaren



Fairy Tree

Otis undrar om nån är hemma

Kära Älva, jag önskar att min mamma var smalare och att hon slutade klaga

Kära Älva, jag önskar att jag var rik med massor av pengar

lördag 14 juli 2012

Mycket att göra på Trinity

Efter en fika på Paris Bakery på norra sidan vandrade vi planlöst omkring tills vi hamnade på Trinity College där MIT höll en Mini Makers Fair. Massor av uppfinningar och experiment att titta på om man vill det. Fast bäst ändå var nog Jättetrumman. I alla fall enligt Otis och Ruben. Thelonious gillade den inte alls. Han tyckte bättre om legobanan för räserbilar.





torsdag 12 juli 2012

Darten till Howth

Ruben, Thelonious, Hanna och Rakel


Fish and Chips på piren. Thelonious, Ruben och Hanna. Freddy och Rakel i fonden.



Otis och Thelonious på stranden


Tillbaka på Pearse Station

onsdag 11 juli 2012

Lite Dublin från gatan

Rakel

Hanna med Ruben och Thelonious som håller snöre

stadsbilder från dagen innan




Flera av de här fotona har jag tagit från Hannas och Freddys kameror. Precis som jag gjort lite här och där på de andra inläggen från den här veckan.

Fika på George Street Arcade

En lite roligt sak med att ha Hanna och Freddy här är att jämföra gamla minnen av Irland. Jag var ju här med kompisar ett par veckor sommaren 1994 och de jobbade nästan ett år här i början av 20-talet. Utan att överdriva tror jag att Dublin i dag och under dessa andra nästan decennium skilda besök är sig väldigt olikt.

George Street Arcade's lilla marknad ligger ju inte långt från Luasens anhalt när vi kommer från södra sidan och det är ganska ofta vi går igenom. Både Otis och Thelonious brukar vilja att vi tar den vägen om vi är utanför.

När jag och några kompisar var här på nittiotalet minns jag en sunkig plats med högar av dammigt skräp och begagnade böcker (Själv köpte jag en fotobok med Prince). Hanna berättar om mysiga kaféer och fyndmöjligheter och idag är det en prydlig marknad med trevlig atmosfär och få överraskningar.

Fast är klart. Några överraskningar blir det. Fikat var billigt och zombierna som promenerade på gatan utanför tyckte i alla fall jag var överraskande. Men dem vågade jag inte ta kort på. 

Freddy, Rake, Ruben, Hanna och Otis

Otis och Elin

Thelonious somnade i vagnen och fick sin del av kakan efteråt

Otis utanför toaletten

Elin och Rakel