Farmor Mia och Ulf har hyrt en jättebil där vi alla får plats med gott om benutrymme och resan gick väster ut mot Killarney. Ulf agerade chaufför och gjorde ett utmörkt jobb trots vänstertrafiken.
Vår första benstreckare tog vi vid Mitchelstowns Caves. Förväntningarna var väl inte skyhöga men grottor är alltid grottor. Otis var väldigt ledsen på mig när jag bar ner honom i det mörka djupet och jag tänkte nästan vända om. Men han lugnade ner sig och grottorna var faktiskt ganska fantastiska. Stora salar under jord och ändå fick vi bara se de första tre av sju. Ordentlig belysning fanns och luften var klar men det kändes starkt att en inte befann sig ovan jord och jag är glad att vi slapp möta albinospindlarna som guiden berättade fanns i skrevorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar