Otis, Thelonious och jag längst fram i bussen på väg till Dublins flygplats. Vi sitter på ovanvåningen precis som Thelonious önskade. Han lyckades få en snäll vuxen att ge upp sitt lyxsäte.
Vi gav oss hemifrån vid halv elva på förmiddagen och var framme hos mormor och morfar vid halv åtta på kvällen. Svensk tid. Men själva resan gick väldigt bra. Visst är det en del strul och kiv. Och visst får jag lite magkramp när de skulle äta ombord flygplanet men mest lyckades klättra runt på sätena och ville kladda. Men på det stora hela är de riktiga stjärnor att resa med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar